Dag 100. Det blev en kille!

10 april, söndag.
Årets hundrade dag blev dagen när den långa väntan äntligen var över och bebisen bestämde sig för att komma ut. Jag vaknade vid sex-tiden på söndag morgon och kände plötsligt att något kanske var på g. Jag reste mig upp ur sängen och insåg att det definitivt var så när vattnet gick...

Vi ringer barnvakt, gör oss i ordning och åker in till förlossningen på Karolinska ett par timmar senare. I bilen på väg dit får jag den första riktiga värken. Sen kommer värkarna med bara 3-4 minuters mellanrum och efter att CTG var avklarad och de konstaterat att allt var i full gång fick jag skrivas in på förlossningen vid halv tio. Sen rullar det på snabbt och tjugo över tolv på dagen föds vår lilla son! Så den här gången tog det bara sex timmar från det började tills ett barn var fött, förra gången tog det 18!

Jag hade ju varit noga med att det måste förberedas för ryggbedövning direkt för att slippa förra förlossningens smärthelvete. Då kunde inte narkosläkaren komma på flera timmar efter att jag sa till att jag måste få bedövning NU! Den här gången behövde jag inte vänta så länge tack och lov och precis när bedövningen sätts börjar värkarna bli riktigt jobbiga, så det var väldigt vältajmat.

Värkarbetet fortsätter som det ska efter att bedövningen är satt och jag jobbar mig igenom värkarna med lustgasen. Den var min bästa vän förra förlossningen och den är det nu också, skulle inte ha klarat det lika bra utan den! Många säger ju att de inte känner värkarna efter att de fått epiduralen, men så har det inte varit för mig. De har känts mer än väl, men är ändå en helt hanterbar smärta jämfört med innan bedövningen.

Efter 5-10 minuters onda, onda krystvärkar gör så en liten bebis entré i stora världen kl 12.21 den 10 april och pappan viskar lyckligt i mitt öra att det blev en kille! :)

En fin liten kille som fått namnet Ville.


Jag blev för övrigt intervjuad i radio om att jag twittrade under förlossningen och här kan man läsa om det och höra intervjun.

Dag 98-99. Kalas och sista dagarna som enbarnsfamilj

Ja, det har ju varit rätt händelsefattigt här i ett par veckor, men nu ska jag försöka mig på att uppdatera de dagar som gått. Det är ju så att den 10 april var äntligen väntan på bebisen slut och Ellie fick en lillebror och tiden har gått till annat än bloggande.

Först ut kommer här de två sista dagarna som enbarnsfamilj. Sen tar jag uppdateringarna lite allt eftersom jag hinner här, men till slut ska jag väl vara ikapp och kan blogga i nutid igen :)

8 april, fredag.
Ellies tvåårsdag närmar sig och vi har inte riktigt vågat boka in ett kalas, eftersom bebisen kan komma när som helst. Men Ellie har pratat så mycket om att hon ska fylla två år och ha kalas, så vi har prelbokat några kompisar till lördagen och på fredagen känner jag att det är lika bra att förbereda för kalas och ställer mig och bakar marängtårta. Jag är trött och har som vanligt ont och när jag kämpat mig den korta biten till dagis för att hämta Ellie säger jag till en av fröknarna att jag hoppas att detta är sista dagen jag hämtar Ellie som gravid och jag anar inte hur rätt jag har då :)

På bilden har jag just hämtat Ellie och hon hjälper mig att baka en banankaka. Hon provsmakar dock smeten mer än hon rör om :)


9 april, lördag.
När Ellie vaknar berättar vi för henne att hon ska få ha kalas idag och snacka om att vi fick en uppspelt tjej bredvid oss i sängen :) Hon går och funderar hela dagen över kalaset och när hon sovit middag och vi gör i ordning med ballonger och serpentiner riktigt lyser lyckan ur ögonen på henne och ännu roligare är det så klart när kompisarna kommer över och hon får paket och vi fikar tårta. Jag är så glad för hennes skull att vi hann med ett kalas innan bebisen kom, även om det blev i liten skala.

Själv känner jag mig tokgravid och är rätt trött när kvällen kommer, jag har ju inte orkat ha så aktiva dagar den senaste månaden så det känns i kroppen att jag varit igång ovanligt mycket både gårdagen och denna dag. Mattias gör hemmagjord pizza medan jag ligger utslagen i soffan, och så blir det en sen middag framför teven, ovetandes om att detta är vår sista kväll som enbarnsfamilj... Jag har absolut inga känningar av att något skulle vara på gång, förutom att jag är dödstrött.

Collaget med bilder visar världens goaste Ellie under kalasdagen ifärd med tårtätande, paketöppnande och pappabus.