Ett hopp i tiden - till dag 134-137

Jag har insett att det här med att hinna blogga ikapp dagarna som gått... det kommer nog inte hinnas med. Och för varje dag som går blir det bara ett större projekt att göra det, så för att den här bloggen inte ska dö helt gör jag helt enkelt ett hopp i tiden. En månad framåt till mitten av maj. Sen kanske jag nån gång fyller på med dagarna däremellan. Men inte just nu i alla fall.

Dagliga uppdateringar blir det ju dock via mobilen, i min blogg med alla mina Instagrambilder (Instagram = en himla kul fotoapp till iPhone)

14 maj, lördag.
En dag som vi spenderade hos våra kära vänner i Älta. Vi umgicks, fick njuta av smarrig grillmiddag och hade det allmänt trevligt. Våra barn är ju i princip lika gamla, så det blir så enkelt att umgås.
På bilden kollar Sebastian upp Ellies hår. Hittar han löss? Eller tycker han bara hon har fint hår?

15 maj, söndag.
Den här dagen var det dags för ett försenat tvåårskalas för grannkillen Hannes. Här går Ellie med bestämda steg mot kalaset, och dockan är givetvis med!

16 maj, måndag.
Denna dag stod ett besök hos naprapaten på schemat och Ville fick följa med. Han skötte sig och sov sig igenom min behandling. Jag har ju haft såna problem med rygg, bäcken och höft efter förlossningen och har knappt kunnat gå vissa dagar, men behandlingarna hos naprapaten har hjälpt.

17 maj, tisdag.
Idag fyllde morfar år och det firade han på Cypern, så vi skickade en grattishälsning via mobilen från Ellie och Ville. Det blir dessutom en bonusbild på söta Elliebellie eftersom jag för en gångs skull tog några bilder med systemkameran, istället för mobilen som det oftast blir nu för tiden.

Dag 101-102. Första dagarna hemma

Det går väldigt trögt med uppdateringarna här, men nån gång ska jag väl komma fram till nutid igen... :) Här kommer bilder från de två första dagarna hemma med Ville.
11 april, måndag.
Efter ett dygn på BB var det dags att åka hem med vår lilla son. Mattias åkte hem till farmor och farfar som varit barnvakt och hämtade Ellie, så att hon fick vara med och hämta hem lillebror. Det var väldigt skönt att komma hem, inte alls lika nervöst som förra gången och Ellie tyckte det var jättespännande med bebisen.

Dagens bilder är först en bild från BB, när vi ska åka hem. Ellie vill sitta med på skötbordet när vi klär på Ville och nallen som han fick av farmor och farfar måste naturligtvis också vara med, tycker hon. På den andra bilden ser man far och son. Otroligt så liten Ville ser ut! Trots att han var rätt stor när han föddes, 55 cm lång och nästan 4 kg tung, är han en liten liten plutt ändå.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

12 april, tisdag.
Det här dagen blev en lugn vilodag, vilket så här i efterhand var bra att vi fick för de kommande dagarna hände det lite mer grejer.

På dagens bilder kan man först se en stolt storasyster som får ha lillebror i famnen och på de andra bilden har vi introducerat nappen. Även om Ville var rätt lugn hade han ett väldigt sugbehov och efter två nätter då jag fått amma eller ha mitt lillfinger i hans mun så kände vi att det var dags att testa nappen. Vi hade en av Ellies bebisnappar kvar som vi kokade och testade - och han tog den direkt. Lycka! :)

Dag 100. Det blev en kille!

10 april, söndag.
Årets hundrade dag blev dagen när den långa väntan äntligen var över och bebisen bestämde sig för att komma ut. Jag vaknade vid sex-tiden på söndag morgon och kände plötsligt att något kanske var på g. Jag reste mig upp ur sängen och insåg att det definitivt var så när vattnet gick...

Vi ringer barnvakt, gör oss i ordning och åker in till förlossningen på Karolinska ett par timmar senare. I bilen på väg dit får jag den första riktiga värken. Sen kommer värkarna med bara 3-4 minuters mellanrum och efter att CTG var avklarad och de konstaterat att allt var i full gång fick jag skrivas in på förlossningen vid halv tio. Sen rullar det på snabbt och tjugo över tolv på dagen föds vår lilla son! Så den här gången tog det bara sex timmar från det började tills ett barn var fött, förra gången tog det 18!

Jag hade ju varit noga med att det måste förberedas för ryggbedövning direkt för att slippa förra förlossningens smärthelvete. Då kunde inte narkosläkaren komma på flera timmar efter att jag sa till att jag måste få bedövning NU! Den här gången behövde jag inte vänta så länge tack och lov och precis när bedövningen sätts börjar värkarna bli riktigt jobbiga, så det var väldigt vältajmat.

Värkarbetet fortsätter som det ska efter att bedövningen är satt och jag jobbar mig igenom värkarna med lustgasen. Den var min bästa vän förra förlossningen och den är det nu också, skulle inte ha klarat det lika bra utan den! Många säger ju att de inte känner värkarna efter att de fått epiduralen, men så har det inte varit för mig. De har känts mer än väl, men är ändå en helt hanterbar smärta jämfört med innan bedövningen.

Efter 5-10 minuters onda, onda krystvärkar gör så en liten bebis entré i stora världen kl 12.21 den 10 april och pappan viskar lyckligt i mitt öra att det blev en kille! :)

En fin liten kille som fått namnet Ville.


Jag blev för övrigt intervjuad i radio om att jag twittrade under förlossningen och här kan man läsa om det och höra intervjun.